torsdag 24 maj 2012

Flickan och havet

Bloggen är nån slags klagomur ibland.
Den där kvävande känslan försvinner när man hör ljudet av
 vågor och när man har solstrålar i ansiktet.
Tack ...
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Emma Brissman25 maj 2012 kl. 08:12

    Visst är det terapi att sitta och lyssna på vågorna. Hoppas det är bättre med din pappa!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)